söndag 14 februari 2010

Farligt med dieter.

Jag tycker om vänner, jag tycker om öl och jag tycker om smörgåstårta. Därför tyckte jag att denna helg skulle vara ett bra tillfälle att kombinera tre av mina "tycka om" saker.
Naturligtvis var detta inget infall utan en väl planerad aktivitet.

Inbjudan hade gått ut veckan innan och det visade sig att vi skulle inte bli mindre än nio personer. Grejtans tänkte jag och ringde upp det lokala bageriet och beställde en smörgåstårta för tio personer.

Ni som är med och har koll på matematiken har inser nu att jag ligger en portion "plus", dvs jag har lite marginal ifall någon av gästerna glömt att äta frukost, eller ännu bättre, att jag kanske har frukosten räddad dagen därpå. (smörgåstårta till frukost är nästan som att äta kungligt).

Dagen inträffar och jag hämtar ut en stadig smörgåstårta. Cirkus 45cm i diameter och ca12cm hög. Knappt är tårtan i bilen förrän första samtalet kommer. Två av vännerna lämnar återbud p.g.a problem vid husrenovering. Naturligtvis förstod jag deras problem och gladde mig lite inombords att jag nu hade drygat ut marginalen för "frukost-tårta".

Ett samtal senare får jag reda på att en annan gäst inte heller dyker upp p.g.a. dubbelbokning. Vi är nu sex personer kvar på en tio-manna tårta. Tråkigt med avhopp, ja, men jag tröstäter gärna mer tårta.

Kvällen kommer och gästerna dyker upp... alla utom en som kroknat i feber under eftermiddagen. Vi är alltså fem på en tio-manna tårta. För att göra de hela ännu bättre är tre av fem kvarvarande tjejer. Jupp, jag har fördomar om att tjejer som tänker på figuren äter mindre smörgåstårta än killar. (Ja, det börjar likna "tio små negerpojkar" nästan....)

Vad jag inte visste förr än vi satt vid bordet var att två av mina gäster precis avslutat en dietkur, "Camebridge-metoden". Enkelt sett går den ut på att bara äta soppa tre gånger om dagen. Inga isterband, ingen köttfärslimpa, inga laxkotletter, bara soppa, morgon, middag, kväll, specialsoppa.Tack och lov var ju dieten precis över så därför kunde de göra oss sällskap på smörgåstårtan.

Och jag vet inte hur de räknar på bageriet när de avgör storleken eller hur många den ska räcka till, för vi satt då inte med i den referensgruppen. Själv tror jag mycket på de stackars människorna som inte fått äta riktig mat på flera veckor nu försökte ta igen allt de missat för att komma ikapp oss andra.

Men jag fick faktiskt en bit till frukost dagen därpå. Även om den enligt mina referensmått mer går som provsmaksbit än portion. Men gott var det.


Nej, jag äter inte tändstickor, den är där som storleksreferens.

4 kommentarer:

  1. För att vara säker på större frukostbit nästa gång gör du som jag och gör smörgåstårtan själv. Det gör jag varje gång någon (vuxen) i hushållet fyller år eller något annat måste firas (och anledningarna att fira med smörgåstårta är hur många som helst; namnsdagar, mors- och farsdagar, bröllopsdagar, midsommar, you name it).
    Då gör jag helt sonika dubbelt så många bitar som det väntas gäster. Ibland har jag till och med flörtat med tanken på en speciell liten "frukosttårta". Jag tror jag gör slag i saken nästa gång...
    Jag bistår gärna med recept om du känner dig lockad.

    SvaraRadera
  2. Åh men herregud! Inte trodde du väl på fullt allvar att köpe-smörgåstårta för 10 räcker till 10???? ;-) Det kanske kan bli 10 små bitar, men var smörgåstårte-galen person äter ju miiinst 3 rejäla bitar! (Japp, undertecknad inräknad som åt 4 bitar - hemlagad - på pappsens födelsedagskalas igår!)
    Till Anne: vilket makalöst bra förslag med att göra en extra liten "frukosttårta"!! Det är ju ännu godare dagen efter och det finns ju inget värre än om det inte blir något över efter smörgåstårtan...
    Åh vad jag är avis på pappa som fick rester idag! Varför bor man inte hemma, hehe.

    SvaraRadera
  3. men den där lilla biten såg ju gudomligt god ut! Kanske man skulle ta & svulla lite smörgås tårta i helgen?=)

    SvaraRadera
  4. Sanningen är den att det här var andra smörgåstårtan jag köpt i mitt liv. Jag brukar annars också alltid göra själv, eller, jag brukar alltid vara den som äter, inte den som gör (även om jag har några tårtskapelser bakom mig). Men just i det här fallet var det kalkylen (Tid+pengar för ingredienser)<=>(Bageri med gott rykte). Och eftersom jag har ont om tid och ett bageri dryga 100m från brevlådan min var valet i detta fall enkelt. Men jag tackar dig Anne för erbjudande av recept.

    SvaraRadera