Konsten om att vara tyst.

Samhället och dess förskrivna regler är fantastiska. Var tyst och se stark ut så är det ingen som ifrågasätter dig. Idag har jag varit på möte/konferens hela eftermiddagen/kvällen. Anledningen till min närvaro var att min chef tyckte att det var bra för "framtida arbete".

Därför tog jag mig till möteslokalen som låg utanför företagets område. Väl på plats kände jag igen flertalet av personerna, MEN, jag hade inget övrigt gemensamt med folket som var där. Jag hälsade vänligt på några av dem, slog mig ned i min stol och satte mig med mitt anteckningsblock.

Mötet öppnades och samtalen började. Och eftersom jag inte hade något med dem att göra satt jag tyst. Vid första tillfället jag blev tillfrågad, var det självklara svaret JA. Likaså den andra gången jag fick en fråga. Där emellan satt jag tyst. Tredje frågan var klurigare, för den fick jag på första fikarasten: Vad gör du här??

Vad svarar man på en sån fråga när man själv inte vet? Jag improviserade och gjorde mitt bästa.
-Jag hörde att det vankade gratis mat så jag tänkte varför inte??
Det roliga är att alla nöjer sig med ett sånt svar och inte ifrågasätter mer utan bara skrattar och pratar vidare. mötet fortsatte och jag satt tyst.

Mötet närmade sig sitt slut och det blev dags för middag på stället vi var. Vi satte oss runt bordet och vips dök starkölen upp. Oj, tänkte jag. Vad har jag gjort för att förtjäna detta?
"Håll tyst" sade min hjärna, och det gjorde jag och drack upp ölen. Jag gjorde samma sak med vinet och whiskeyn efteråt.

Det är fantastiskt att arbeta åt stora företag. Man försvinner så lätt i mängden och tänk så väl det kan "drabba" en. Det här var ett bra projekt, jag hoppas på fler av samma sort. Särskilt när de betalar taxin hem. Undrar vad de förväntar sig av mig???